Seminarium Del4

Dokumentation från konferensen Hijab som politiskt motstånd, del 4 av 6

Motstånd pågår

Hur organiserar sig muslimska kvinnor i Sverige idag och vilka politiska frågor driver de? Under konferensen Hijaben som politiskt motstånd samtalade fyra aktivister och en forskare om förändringsarbete och framtiden. Samtalet leddes av Fatima Doubakil, Muslimska mänskliga rättighetskommittén, och medverkade gjorde Aftab Soltani, Hayat kvinnorörelse i Göteborg, Zaynab Ouahabi, Muslimska kvinnonätverket, och Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia.

Fatima Doubakil: Det är väldigt unikt i Sverige att det förs diskussioner kvinnor emellan om hijab som det som sker nu och här, utan att vara i försvarsställning. Vad är dina reflektioner kring dagen Aftab?

Aftab Soltani: Jag tror att det är väldigt viktigt med den rapporten som Maimuna arbetar med, för att det saknas data om hur det ser ut idag. Även om vi ser slöjan som en symbol för förtryck i Saudiarabien och Iran så ifrågasätts kvinnor i Sverige som bär slöja. Det måste synliggöras. Många kvinnor i Sverige bär inte slöja för att undvika att ifrågasättas och hotas. Jag ser det som ett tvång, att kvinnor som vill bära slöja hindras.

Det är också viktigt att komma ihåg att Frankrike, som kolonialmakt, ville av-slöja kvinnor i Algeriet. Att bära slöja är för mig att vända sig från väst.

Zaynab Ouahabi: Rubriken ”Hijaben som politiskt motstånd” som den här dagen har öppnar upp för många tolkningar. För mig är det viktigt att tänka på vem som bedriver politiken, kvinnan som bär slöjan eller dem som har makten och som har synpunkter.

För mig, och för många andra, är slöjan en andlig symbol. Det var någon som påpekade tidigare att kvinnor som bär slöja alltid ska tala om slöjan. Men är det mitt problem att andra ser slöjan som ett problem?

Fatima Doubakil: Muslimska kvinnors kroppar diskuteras hela tiden i media idag, bland annat utifrån slöjan. Hur ser du på debatten idag Paulina? Apropå exempelvis debatten om kvinnors villkor i förorten under förra året.

Paulina de los Reyes: Slöjan politiseras oavsett vilka avsikter den som bär den har. Det finns alltid en tolkning som tas för givet, där islam förknippas med det onda. Man kan avkräva muslimer hur många avståndstaganden från våld osv som helst, men det hjälper inte. Den tolkningen finns ändå kvar. Idag bidrar debatter om slöjan till att det inte talas om exempelvis globala problem.

Fatima Doubakil: Det som är intressant med Maimunas rapport är att den visar hur muslimska kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden. Hur kan vi muslimska kvinnor föra den här debatten utan att behöva diskutera slöjan.

Maimuna Abdullahi: Vi behöver föra diskussionen på det här viset tycker jag, som möjliggar ett ussionen på det här visetägger ansvar på offren. Det ansvaret som ligger på oss är att föra diskussionen på det här visetör ett samtal där vi kommer bort från slöjan. För det tror jag att kvinnor måste organisera sig.

Fatima Doubakil: Idag organiserar sig unga kvinnor, exempelvis Hayat kvinnorörelse som du är aktiv i Aftab. Berätta mer.

Aftab Soltani: Vi hade ingen maktanalys när vi började med Hayat. Vi var en del av Pantrarna i Biskopsgården, men vi upptäckte att vi som muslimska kvinnor hade behov av att organisera oss själva i separatistiska rum. Jag tänkte inte på det alls innan jag träffade Maimuna, det var hon som berättade om slöjan ur ett postkolonialt perspektiv för mig.

Det var viktigt för mig, för innan dess förstod jag inte vad jag var med om. Syftet med Hayat är att kunna sätta vad vi är med om i en kontext, för att förstå och må bättre.

Fatima Doubakil: Vad ser du som viktiga prioriteringar för muslimska kvinnor Zaynab?

Zaynab Ouahabi: Det finns många viktiga frågor, som ekonomi och trygghet. Att behöva bemöta det här hatet på gatan, det sker på sekunder och du har med människor du inte känner att göra. Vi muslimska kvinnor behöver föra diskussioner både inom det muslimska communityt och utanför.

Muslimska Kvinnonätverket som jag är aktiv i kom till för att diskutera hur kvinnor kunde bidra mer, men sen upptäckte vi att det finns så mycket mer att prata om som rörde oss. All islamofobi och hur den drabbar kvinnor med slöja, svarta kvinnor med slöja eller konvertiter med slöja.

Det har blivit dags för publikfrågor. Yvonne Rock, som arbetat med teater och kultur ställer den första.

– Det här är en väldigt banal fråga, som jag kan ställa för att jag är på en säker plats. Jag undrar om det betyder olika saker med olika färger eller olika utformning på slöjan. Jag känner att jag måste få fråga det. Jag tror att det finns en massa koder och överenskommelser som jag behöver hjälp med att förstå.

En annan kvinna i publiken, som inte presenterar sig, fyller på och undrar kring skillnaden mellan niqab och hijab. Frågorna irriterar några i publiken och en kvinna vänder sig om säger:

– Det här kan ni googla, ni behöver inte ta upp det här samtalet med den här frågan.

Benin, som är en av deltagarna i Svenska hijabis, har en annan uppfattning:

– Det är väl okej att ställa den frågan?

Ytterligare en publikfråga ställs, av Eva Nikell som arbetar på Diskrimineringsombudsmannen DO.

– I en dom i Europadomstolen nyligen tar Europadomstolen ställning mot kvinnors rätt att bära slöja, eller om det snarare rör sig om niqab, på offentliga platser. Domstolens argument är ”majoritetens tolerans”. Vad tänker ni om det?

Paulina de los Reyes: Europadomstolen etablerar med den här domen ett prejudikat om villkoren för hur en minoritet ska leva, vilket är problematiskt. Det här är ett krav på assimilering när man åberopar majoritetens gränser för tolerans för att reglera hur människor klär sig. Föreställningar om minoriteter respektive majoriteter i samhället är i sig också problematiska.

Den diskussion om slöjor som varit i Frankrike går hela tiden tillbaka till att staten är sekulär, men det är en godtycklig koppling. Det bortser till exempel från att det finns franska medborgare som väljer att bära olika plagg. Hijabis är ingen homogen grupp, kvinnor lever under olika villkor och väljer att bära hijab av olika skäl.

När vi pratar om problem är det viktigt att vara olika, hijabis delar en upplevelse i hot och hat, med i övrigt lever de under olika villkor.

Fatima Doubakil: Hur tänker du kring Strassbourg-domen Maimuna?

Maimuna Abdullahi: Jag tänker att det som Paulina var inne på angående assimilering. Ingen tar idag hänsyn till Europa har en historia av att av-slöja muslimska kvinnor. I svenska debatter används alltid argumentet att slöjan är ett förtryck i Iran och Saudiarabien. Men Europas historiska agerande, varför tas inte det med i den här typen av domar?

Aftab Soltani: I somras skrev jag artikeln ”Slöjan räddade mig från samhällets skönhetsideal” apropå debatten om förtryck i förorten. Jag tänkte inte att det skulle bli så knas som det blev när jag skrev om att bära slöja. Bland annat gjorde debattören och forskaren Magnus Ranstorp skärmdumpar från min Twitter och kallade mig ”islamist extremist”. Hur kommer det påverka mina chanser att få jobb?

Fatima Doubakil: Zeynab, hur ser du på slöjan som verktyg för förändring?

Zaynab Ouahabi: Jag har bott i Spanien och i de spanska enklaverna Ceuta och Melilla. Där känns det aldrig som att man är annorlunda, för där ifrågasätts det aldrig att bära slöja. När jag kom tillbaka till Sverige var det en chock att ständigt att få höra frågor om färg på slöja eller längd på skjortor. Det finns olika skäl till att bära sjal, men det finns det ingen förståelse för.

Fatima Doubakil: Det måste ske en kortslutning i huvudet på folk ibland när de träffar beslöjade kvinnor, för folk lyssnar inte ens. Det är som att man alltid måste leva upp till att vara förtryckt. Samtidigt skildras muslimer i media ofta som både terrorister och förtryckare.

Zaynab Ouahabi: Ja, det där att man alltid måste berätta och svara på frågor om att man talar bra svenska till exempel. Är det ett hot mot vita kvinnor att kvinnor med slöja visar att de inte är förtryckta?

Paulina de los Reyes: Något som är gemensamt för alla maktordningar är rätten att beskriva den andre, utan att lyssna på vad folk säger. Det är en enorm effektfull strategi.

”Jag är nyfiken på dig” är ofta motiveringen till de frågor ni tar upp att ni möts av. Men nyfikenheten har också en hierarki. Det här gäller även människor som inte lever till den heterosexuella normen, de behöver hela tiden förhålla sig till och visa att man passar in, är normal.

Så jag tycker att man ska ta plats med handlingar, med ordet, med vår vilja att förändra samhället. Och där maktmekanismer visar sig, tycker jag att man ska tänka att man inte behöver spela med.

Maimuna Abdullahi: Jag tror att det är vi som kommer spela roll för förändring, för kvinnokroppen ses generellt som ett objekt och särskilt den muslimska kvinnokroppen.

Våra kroppar används för att legitimera våld när det förs fram argument om att länder ska bombas för att kvinnor ska befrias. Det måste vi protestera mot. Och lyfta våra egna frågor.

Vi kommer ha en ny generation av fattiga pensionärer i Sverige framöver, det kommer vara våra mammor. Just nu vill jag prata om hur våra mammor ska få ett bra liv, hur ska vi se till det? När vi har det, då kan vi prata om slöjan.

Fatima Doubakil: Hur ser ni andra på framtiden och de frågor som kommer vara viktiga?

Paulina de los Reyes: Apropå att ta plats med de frågor som verkligen känns angelägna så tänker jag på skribenten Judith Kiros som har sagt att: ”En gång ska jag kräva tillbaka all den tid jag använt för att upplysa er”.

Ta plats med de frågor som gäller för er just nu. Då kan vi lämna slöjdiskussionen till studiecirklar och så vidare.

Aftab Soltani: Det viktigaste för oss är att vi påverkar oss själva. Vi har så mycket internaliserat förtryck och många tror att de inte förtjänar bättre. Där vi bor finns det knappt varmvatten från vecka till vecka. Folk organiserar sig inte för att man accepterat hur det är. Så vi måste bygga upp oss själva, vi är värda att ha bra bostäder, jobb och utbildning. Vi är värda att ta plats.

Zaynab Ouahabi: Det är svårt att säga något om hijabens roll tycker jag. Hijabens roll kommer att vara jätteviktig, den kommer vara historisk. Trots att man blir utsatt själv så är det ännu värre när man hör att andra utsätts. Det är inte lätt att ta plats heller, man tänker på alla dem som inte får plats.

Maimuna Abdullahi: Det kommer bli mycket sämre innan det kommer bli bättre. Europa är moraliskt bankrutt. Vi kan inte vädja och säga, se oss som människor. Det kommer inte funka. Vi måste börja ta hand om själva, ordna självförsvarskurser. Vi arrangerar dem för varandra. För vi har rätten att skydda oss.

Fatima Doubakil: Tack för samtalet. Jag avslutar med ett citat av Frans Fanon, ur boken A Dying Colonialism:

”If we want to destroy the structure of Algerian society, its capacity for resistance, we must first of all conquer the women; we must go and find them behind the veil, where they hide themselves and in the houses where the men kept them out of sight.”